Hells Angels. Bandidos. Outlaws MC. Det är några av de motorcykelgäng som av många myndigheter anses bedriva kriminell verksamhet jämsides med sin vanliga motorcykelverksamhet. Det är gäng som svartmålas i kvällstidningar. När du möter en person med Hells Angels-jacka på trottoaren byter du gärna sida av vägen. Folk har en extrem respekt, eller snarare fruktan, för de där västarna. Mycket tack vare de skräckhistorier vi hör om på nyheterna. Narkotikahandel, våld, missbruk och till och med mord. Det tycks ur ett utifrånperspektiv bedrivas ett permanent krig motorcykelgängen emellan och principen “är du en gång inne är du aldrig ute” framstår som lag.  

 

Motorcykel är passion 

Ovanstående text är dock ingen schysst skildring av motorcykelkulturen överlag. Kriminalitet är knappast mer representativt i Mc-gäng än vad det är i exempelvis bokklubbar, politiska partier eller idrottsföreningar. Om det dock är olika typer av brott kanske kan vara osagt dock. Men poängen är att det finns så mycket inom motorcykelbranschen som är positivt. Det är gemenskap, passion och entusiasm. Det vore väldigt synd om man knuffade alla personer som kör motorcykel eller går i Mc-kläder över samma kam. Man är inte kriminell bara för att man har en motorcykeljacka. Man är inte ens per automatik kriminell bara för att man har en motorcykeljacka med Hells Angels broderat på.  

 

Förenade Mc-intressen 

För visst är det svårt att inte bli lite avundsjuk när man ser en motorcyklist svischa förbi? Det ser ut som en fantastisk frihetskänsla. Att känna vinden längs kroppen när man viner förbi längs landsvägarna på somrarna. Inte konstigt att folk vill förena sig i det intresset. Klart man vill träffas och köra motorcykel tillsammans, meka tillsammans och prata Mc tillsammans. Det finns en anledning till att Hells Angels och Bandidos kallar sig “enprocentarna”. Helt enkelt för att 99 % av alla Mc-gäng är snälla typer som inte gör en fluga förnär.