När man har spelat musik ett tag och fått upp känslan för vad som fungerar och inte fungerar börjar det bli riktigt roligt. För när musik går från regler och system till att omsättas till intuitivt spelande infinner sig en sorts frihet. 
Denna frihet är unik för musiken och hänger på denna konstforms abstrakta fundament: toner.
För visst är det fantastiskt att något som vi förnimmer med hörseln kan påverka oss så djupt. En riktigt bra låt har förmågan att krypa ända in i själen och bara blomma ut där.

Det kreativa utforskandet

Med tiden får man alltså upp känslan för vilka toner som skapar vilken känsla inom oss. Det är nästan som att man blir någon sorts magiker som börjar väva samman melodier på ett nästan alkemiskt manér.
En nya melankoli, ett par puffar av ett blåsinstrument och en tonartshöjning – vips så har man något helt fantastiskt i öronen.

Det är nu man också kan börja leka mer med musiken. För när man har nått en viss nivå av trygghet kan man också tillåta sig själv att ta ut svängarna. 
Genom att experimentera och våga ta vägar som man annars kanske undviker kan nya, smått otroliga, melodier födas fram.
Det är nu som man börjar labba riktigt ordentligt och fina nya sätt att uttrycka sin inre röst på.

Har man fans kan detta förstås lägga grunden till en stor frustration. För det finns aldrig några garantier för att ens lyssnare är villiga att utvecklas åt samma håll som man själv är på väg åt.
Dock är detta risker som man måste ta om man vill värna om sin kreativa integritet och utforska sitt eget skapande. Med tiden kanske lyssnare kommer ikapp en, eller så finner man nya fans längs vägen.
Låt därför din intuition spela en stor roll i ditt skapande – det kommer garanterat att bli ett äventyr.