Visst är det lustigt när man hipp som happ kommer att tänka på ett minne? Det kan vara vilket till synes slumpmässigt minne som helst som dyker upp i huvudet.

Som den där gången som du höll på att missa det anslutande flyget hem från andra sidan jorden.
Eller kanske din första kyss.
Eller när du äntligen lyckades med att ta ditt körkort.

Ibland så poppar de upp, de där minnena. Undrar vad som triggade igång dem?

Visst vore det häftigt förresten om man kunde återuppleva de där minnena som om de vore en film. Typ som att man hade ett sd minneskort i hjärnan som bara spelade upp sade och ting för en. Tänk vad man skulle kunna lära sig av sitt förflutna om man bara kunde dra igång ett minne och verkligen analysera det.

Vem vet? Kanske kommer det att bli verklighet i framtiden?
Det sägs ju att vi kommer att integreras allt mer med maskinerna. Googles utvecklingschef Ray Kurzweil har ju förutspått att endast en minoritet av oss människor kommer att vara utan implantat i slutet av detta sekel. Det största hotet mot mänskligheten ska då vara datorvirus, eftersom vi kommer att vara så intimt sammankopplade med teknik.

Om detta blir sant får den som lever se. Men med tanke på de enorma tekniska framstegen som vi har tagit under de senaste decennierna så känns Kurzweils spådomar inte särskilt främmande. 

Kanske är det nämligen tekniken som kommer att föra oss människor samman? Föreställ dig ett stort nätverk där alla är sammankopplade och kan bli varse om när någon av oss far illa. 
Kommer vi då inte vilja hjälpa varandra, om så av det enkla egoistiska skälet att vi vill slippa känna obehag? 

Visst kan det slå åt det andra hållet också, enligt Terminator och Skynet-modell… Men om vi har lyckats ta oss hit som art så ska väl inte ett litet datorvirus sätta stopp för oss.